flytt!

Flyttar bloggen till www.deformedbyinanordberg.blogspot.fi!

Läderklänningar med folkdräktsinslag

I vintras fick jag tack vare en före detta lärare nys om projektet Juuret – karjalainen perinne nykymuotoilussa (Rötter – karelsk tradition i nutida design).

”Det är en tävling där man ska designa nåt nytt av ett karelskt folkdräktstyg – passar dej perfekt!” sa Berit, och jag ansökte om att få vara med.

I slutet av februari publicerade man vilka designers som kommit med i projektet, och se, där fanns både Jukka Rintalas namn och mitt med på listan!

Viborgs folkdräktstyg.

Informationsflödet satte igång; Juuret är ett mångsidigt projekt och en del av designhuvudstadsårets (World Design Capital Helsinki 2012) program. Det sparkas igång den 15.6 i Lahtis med en sommarfest, dagen därpå blir det bland annat modevisning, seminarium och workshops, och sedan pågår utställningen Juuret ända till slutet av juli.

Projektets syfte är att spåra rötter av karelsk kultur i modern finländsk design och hur det förflutna kan inspirera till nytt i en kreativ process av mod, förnyelse och tradition.

 Uppgiften som tio utvalda designers/designerpar fick, var att tillverka nya moderna kreationer av Viborgs orangerandiga folkdräktstyg. Och det är just dessa kreationer, vars enda begränsning är att de måste gå att klä på sig, som kommer att visas på modevisningen 16.6 i Isku Areena i Lahtis, i samband med Juurets öppning, och sedan ställas ut på utställningen Juuret i Lahden Muotoiluhuoltamo (18.6-31.7.)

I samband med publiceringen av deltagarna ordnades en tillställning där tyget delades ut. Mitt kom med posten, eftersom jag inte hade möjlighet att delta på tillställningen i Lahtis; 2,5x1m folkdräktstyg i Viborgs randning, och därtill en meter enfärgat ylletyg. Dessa tyger måste ingå i kreationerna, men i övrigt får man addera material fritt. Viborgtygen är vävda med ylleinslag på linnevarp och tillverkade av Vuorelma.

Mina kreationer kommer att bestå av återvunnet läder, svarta spetsar och folkdräktstyget. Skisserna skickades in och godkändes av Juuret-gänget, och som bäst pågår tillverkningen. Ett stort antal läderjackor, -byxor och kjolar har styckats, linnetyger till foder har färgats i de rätta Viborgfärgerna (halmgrönt och orange), volanger har veckats och underapplikationer skurits till. Snart är den korta Juuret-klänningen klar, egentligen fattas bara läderrosen som ska pryda livdelen, sen blir det att köra igång med långklänningen. 

En cocktail av manlig vardag

I vardagens mest självklara vrå hittar man den. Alla har en eller har haft. I bomull, ofta flanell. Det är den rutiga skjortan som är på tapeten. Under decennier har den hängt med, som ett praktiskt arbetsplagg, ett bekvämt vardagsplagg, ibland som en het trend, men alltid - lantlig, manlig, anspråkslös. Nu finns den överallt, i gatubilden, på krogarna, på män, kvinnor, barn, (och förmodligen hundar). Det är den rutiga skjortans era, och den ska visst hänga kvar ett tag.

 Likaså jeansen, detta om möjligt ännu mer alldagliga plagg, finns i varje garderob. Slitstarka, trofasta, enkla. Blå eller svarta, de sakliga jeansfärgerna, de som alltid finns. Rutiga skjortor och jeans, kan det bli vardagligare än så?

 En influens ur kvinnlighet, handarbete och kulturhistoria för med sig virkade dukar. Sedan urminnes tider har virkade dukar prytt skåp, bord, tevear, sysselsatt kreativa händer, gett ro och tidsfördriv åt miljoner handarbetare. När vi var små hade bara mormor virkade dukar, för något år sedan skulle alla plötsligt ha dem, och de existerar i överflöd, bland annat på loppisar.

 Givmilda vänner, ivrig loppissökning och skåprensningar bringar en pott på 12 rödrutiga skjortor, 5 par svarta jeans och en hög virkade dukar i diverse gräsliga kulörer. Nu börjar förvandlingen, om en vecka ska Sabina på bröllop. Hon ska vara festlig, snofsig, piffig, kvinnlig; inte alls vardaglig – och hon ska vara iklädd rutiga skjortor, jeans och virkade dukar, i formen av en mycket feminin cocktailklänning. 

Råmaterialet till en cocktailklänning; rutiga skjortor och jeans.

12 rutiga skjortor efter första behandlingen; klassisk förskjuten lappteknik.

'

Ett gäng galet färgade virkade dukar skall
fungera som detaljer på klänningen, men...

...först efter ett enande bad i svart Dylon.

Från en hög skräp till en hel utställning

 När Askungen skulle gå på bal hade hon ingen klänning att ta på sig, dock ett vänligt gäng möss och fåglar som hjälpte henne tillverka en. Min situation var inte riktigt sådan, men närapå. Jag hade inte heller någon balklänning, men en stundande fest. Med vemod i blicken stirrade jag in i skåpet, och skulle just tänka att här ekar det tomt minsann, men insåg att det inte alls var så. Det fanns ju högar av kläder där, i mängd och massa, oönskade, oanvända, opassande för ändamålet, men… Jag slet ut allt svart jag tordes offra. Det var morgonrockar, spetsblusar, konstläderbyxor, behåar, stickat, virkat, älskat, hatat. Svart. Överdrifterna blir så mycket mera sansade i svart, sa jag för mig själv och satte igång.

 När man jobbar utifrån ett begränsat material bygger man och modellerar fram klänningen snarare än skissar och mönstrar. Det fanns förstås en bild i mitt huvud när jag inledde processen som skulle göra en stor hög oönskade gamla paltor till en sprudlande balklänning. Ryggen skulle vara ett smycke, minns jag att jag tänkte. Ett nät av okontrollerade snören och volangkaskader. Jag inspirerades av svärta, överdrifter, tårtdekorationer, det okontrollerade, nuet.

 Tocka är klänningen som blev grunden till projektet RECOVER, och till ett tankesätt där man ser möjligheterna i det som andra kanske betraktar som skräp. 

Foto & editering: Tina Nylund/Deformed by Ina
Modell: Sofia Holmlund
Hår & make up: Sofia Holmlund

RECOVER är en kollektion festklänningar vars material till 90 % är återvunnet av gamla avlagda kläder. Projektet korsar återvinning med konst och fantasi. Klänningarna är tillverkade av gamla kläder och textilier som ingen längre velat ha, t.ex. herrskjortor, läderjackor, linnedukar, t-shirts… Genom innovativ manipulering av råmaterialet har vackra klänningar skapats av det värdelösa, inspirationen kommer från lekfullhet, hållbarhet, art wear och förvandling.

 Med RECOVER vill jag visa att återvinning kan vara hur roligt och färgglatt som helst. RECOVER-klänningarna är fotograferade i samarbete med fräscha finlandssvenska fotografer, make up-artister, frisörer och modeller. Från och med den 4.7 kan en del av utställningen beskådas på Biblioteket i Jakobstad. På Jakobs Dagar kommer klänningarna att visas upp i två modeshower, och efter den 18.7 kan hela utställningen beskådas på nämnda plats.

 Utställningen visar klänningarna, stora modefotografier, och överblickar även designprocessen från gammalt och oönskat, till nytt, lekfullt och användbart.  Jag står för idé, design och tillverkning. Fotografer som medverkat i projektet är Anna Franck, Pargas, Jarno Pellinen, Vasa, och Linnea Portin, Pedersöre. Till projektets genomförande har Svenska Kulturfonden och Pedersöre Kulturnämnd bidragit.

Gatstenar, läderjackor och Mango

 Jag gick på Glogatan i H:fors för ett par veckor sedan, den har ett vackert mönster. Fyrkantiga gatstenar lagda i stora cirkelformationer, inte spiraler utan cirklar av avslutade varv. Framför ögonen på mig började gatumönstret långsamt förvandlas till en klänning. Jag ringde min mamma och uppmanade ”Skynda dig ut och köp upp alla läderjackor du hittar på loppis!”. (Loppisarna uppe i Österbotten är nämligen prissatta på en mycket sakligare nivå än loppisarna i Helsingfors och Åbo.)

I cirkel lagda stenar.

 Sagt och gjort, någon vecka senare anlände lasten med läderjackor. Både loppisinköpta och donationer. (Någon hade t.o.m. donerat en och en halv strutshud, inklusive fyra benhudar, dessa förblev dock oanvända i det aktuella projektet, nyproducerade som de var.)

 I projektet RECOVER, en kollektion festklänningar som korsar lekfullhet, ekologi, konst och kläder, använder jag så långt som möjligt återvunnet material. De 7 läderjackorna, tillsammans med 3 linnedukar, är materialet till klänningen Mango. Inspirationen föddes på Glogatan med de i cirkel lagda gatstenarna. De påminde mig om byggklossar, pussel, mosaik - och lakritssnurror. Jag plussade till den djupgula färgen från mangokött, rosetter, läder och solrosor. Ur kompotten blev Mango till.

 Linnedukarna färgades gula, läderjackorna styckades i ojämna kvadrater och rektanglar på ca 10x10 cm. Sen började hopmonteringen - 3 linnedukar och 7 läderjackor blev till en magnifik balklänning.

Till kvadrater och rektanglar styckade läderjackor.

Linneduk som färgats mangogul.

 På söndag blir det photoshoot med Mango. Den utomordentligt duktiga fotografen Anna Franck står bakom kameran, och framför glänser vackra Sabina Segerström (som även står för hår och make up). Bland rekvisitan finns cupcakes, en turkos motorcykel, och en läderklädd finsk man… Dramatiskt, färgsprakande och ”överix”. På Jakobs Dagar i sommar kan man beskåda både klänningar och fotografier, dels på modevisningar, dels på utställning på biblioteket. Till dess, ett litet smakprov! 

Skissen är tecknad med blyerts och tuschpennor och slutfinish är gjord i Adobe Photoshop.CS 5.5. 

39 herrskjortor = 1 klänning

 Med 39 herrskjortor kan man göra mycket. Tillsammans väger de över 10 kg. De fyller en 100 liters säck utan problem. Vissa har rest 400 km för att landa i säcken.  De härstammar från 15 personers garderober. Och inte en endaste av skjortorna var önskad i sin aktuella form.

 Ur sin säck plockar jag upp dem, en och en. Knäpper knapparna, viker dem enligt konstens alla regler. Staplar dem på hög. Klick, de är förevigade i sin ursprungsform.

 Sen vecklar jag ut dem igen, knäpper upp alla knappar, förbereder 5 lass färgtvätt; 10,25 kg glaubersalt går åt, 27 g soda, och 187,68 g färg. Brilliant Roth bruten med Schwarz.

 Tvättmaskinen kör igång, gång på gång. Färgning, tvätt, på-tork-hängning, och så ner i säcken igen (säcken som vid det här lagen börjar bli rätt skral i handtagsfästena). 

Vi åker ner 3 våningar, jag och skjortsäcken - sen börjar slakten. Först klipps manschetter och kragar lös och staplas på hög, sedan knäpplister, läggs på rad, i kö…

 De 39 herrskjortorna kommer i slutändan att befinna sig enade i cocktailklänningen Pony. Inspireration: My Little Ponys, det mest herriga i herrskjortor, barbieattityden, muffinsar och tårtor, halsband och lakrits…

 Skjortorna har donerats till mig med anledning av projektet RECOVER (R-ECO-VER). Ett projekt där avlagda paltor förvandlas till lekfulla, färgsprakande, konstklänningar.

 Kollektionen med RECOVER-klänningar visas i Jakobstad under Jakobsdagarna 2011. Mera om projektet och visningarna inom kort. 

Om hur folkdräkten nådde presidentbalen – men inte i sin traditionella tappning

 Hösten 2009 ställdes jag inför den svåra frågan; vad skulle mitt examensarbete för formgivarexamen (YH) handla om? Efter en nyligen avslutad praktikperiod på Föreningen Brage (föreningen för finlandssvensk folkkultur – föreningen försörjandes de finlandssvenska folkdräkterna), kändes ämnet inte riktigt avslutat ännu. Min frågeställning blev; ”Hur kan jag använda folkdräkternas historiska och traditionella detaljer och snitt i något nymodigt och häpnadsväckande?”. Forskningen inleddes, en del kött på benen besatt jag redan, men mängder av lärdomar återstod. Jag ville skapa något stort och svart och fantastiskt, som visade vem jag var som designer, och i samma veva ringde min svägerska, och bad mig formge och sy hennes presidentbalsklänning till självständighetsbalen 2010. Gissa om hon blev imponerad när jag strax började väva in folkdräkterna som tema? Inget vidare. Hennes folkdräktsassociationer var ”rysliga puffärmar, alldeles för varmt ylle, och rynkor som gör att minsta tillstymmelse till figur försvinner”. Vägen till samförstånd var krokig i början. Men jag stod på mig, ville absolut att hon, och alla andra, skulle förstå och hitta all skönhet, alla underbara detaljer, alla finurligheter, allt lyx som kanske inte noteras vid första anblicken av en folkdräkt. Vi gallrade tillsammans; siden, småmönstrat, kedjor, metallknappar, bårdkjolar, de små jackorna (tröjorna), smala kantningar, kjolsäckar, hjärtsymboler och spetsar, fick vara kvar. Vi valde bort långränder, rosetter, spännen, trådknappar, snoddar, flätor, ylle, färggranna rosenmönster, fransar, rynkor och puffärmar. En bas började ta form, och snart var vi på väg, mot en unik, personlig festdräkt, med de finlandssvenska folkdräkterna som inspirationskälla, men med min och hennes tvist och önskemål.

 Examensarbetet kom att bestå av två planerade dräkter, Fantasi (en svart, fantastisk, närmast gotisk festdräkt) och Harmoni (den detaljrika gröna dräkten, min svägerskas presidentbalsklänning). Namnen är tagna direkt ur forskningsmaterialet inför examensarbetet: ”…delar av dräkterna byggdes på muntlig tradition, och 1920-talets romantiska och estetiska anda satte sina spår. Man ville åstadkomma harmoni, även om forskarna hävdade att en korrekt bakgrund var a och o, och att det ingalunda var frågan om att ”ge sig in på skapande av fantasidräkter.” (Schulman, 2006, 70-71).

 Fantasi och Harmoni. Med Fantasi översattes och förnyades de folkliga traditionerna till något stort, svart och häpnadsväckande. Harmoni åstadkom vi i samarbetet mellan mig, designern, Ann, kunden och de finlandssvenska folkdräkterna, inspirationskällan.

Fantasi
Foto: Tina (Ina) Nylund
Fotoeditering: Tina (Ina) Nylund
Modell: Sofia Holmlund
Styling: Sofia Holmlund

Harmoni
Foto: Viktor Enbacka
Fotoeditering: Tina (Ina) Nylund
Modell: Nina Snellman
Styling: Tina (Ina) Nylund

Harmoni bars av Ann Nylund (fru till Mats Nylund) på presidentens självständighetsmottagning 2010.

Schulman, M. (2006). Brages Folkdräkter – tidlösa i 100 år? Ingår i: Lönnqvist, B. (red), Bergman, A. (red) & Lindqvist, Y. (red). Brage 100 år. Arv – Förmedling - Förvandling. Helsingfors: Brage, Sektionen för folklivsforskning