En cocktail av manlig vardag

I vardagens mest självklara vrå hittar man den. Alla har en eller har haft. I bomull, ofta flanell. Det är den rutiga skjortan som är på tapeten. Under decennier har den hängt med, som ett praktiskt arbetsplagg, ett bekvämt vardagsplagg, ibland som en het trend, men alltid - lantlig, manlig, anspråkslös. Nu finns den överallt, i gatubilden, på krogarna, på män, kvinnor, barn, (och förmodligen hundar). Det är den rutiga skjortans era, och den ska visst hänga kvar ett tag.

 Likaså jeansen, detta om möjligt ännu mer alldagliga plagg, finns i varje garderob. Slitstarka, trofasta, enkla. Blå eller svarta, de sakliga jeansfärgerna, de som alltid finns. Rutiga skjortor och jeans, kan det bli vardagligare än så?

 En influens ur kvinnlighet, handarbete och kulturhistoria för med sig virkade dukar. Sedan urminnes tider har virkade dukar prytt skåp, bord, tevear, sysselsatt kreativa händer, gett ro och tidsfördriv åt miljoner handarbetare. När vi var små hade bara mormor virkade dukar, för något år sedan skulle alla plötsligt ha dem, och de existerar i överflöd, bland annat på loppisar.

 Givmilda vänner, ivrig loppissökning och skåprensningar bringar en pott på 12 rödrutiga skjortor, 5 par svarta jeans och en hög virkade dukar i diverse gräsliga kulörer. Nu börjar förvandlingen, om en vecka ska Sabina på bröllop. Hon ska vara festlig, snofsig, piffig, kvinnlig; inte alls vardaglig – och hon ska vara iklädd rutiga skjortor, jeans och virkade dukar, i formen av en mycket feminin cocktailklänning. 

Råmaterialet till en cocktailklänning; rutiga skjortor och jeans.

12 rutiga skjortor efter första behandlingen; klassisk förskjuten lappteknik.

'

Ett gäng galet färgade virkade dukar skall
fungera som detaljer på klänningen, men...

...först efter ett enande bad i svart Dylon.

Från en hög skräp till en hel utställning

 När Askungen skulle gå på bal hade hon ingen klänning att ta på sig, dock ett vänligt gäng möss och fåglar som hjälpte henne tillverka en. Min situation var inte riktigt sådan, men närapå. Jag hade inte heller någon balklänning, men en stundande fest. Med vemod i blicken stirrade jag in i skåpet, och skulle just tänka att här ekar det tomt minsann, men insåg att det inte alls var så. Det fanns ju högar av kläder där, i mängd och massa, oönskade, oanvända, opassande för ändamålet, men… Jag slet ut allt svart jag tordes offra. Det var morgonrockar, spetsblusar, konstläderbyxor, behåar, stickat, virkat, älskat, hatat. Svart. Överdrifterna blir så mycket mera sansade i svart, sa jag för mig själv och satte igång.

 När man jobbar utifrån ett begränsat material bygger man och modellerar fram klänningen snarare än skissar och mönstrar. Det fanns förstås en bild i mitt huvud när jag inledde processen som skulle göra en stor hög oönskade gamla paltor till en sprudlande balklänning. Ryggen skulle vara ett smycke, minns jag att jag tänkte. Ett nät av okontrollerade snören och volangkaskader. Jag inspirerades av svärta, överdrifter, tårtdekorationer, det okontrollerade, nuet.

 Tocka är klänningen som blev grunden till projektet RECOVER, och till ett tankesätt där man ser möjligheterna i det som andra kanske betraktar som skräp. 

Foto & editering: Tina Nylund/Deformed by Ina
Modell: Sofia Holmlund
Hår & make up: Sofia Holmlund

RECOVER är en kollektion festklänningar vars material till 90 % är återvunnet av gamla avlagda kläder. Projektet korsar återvinning med konst och fantasi. Klänningarna är tillverkade av gamla kläder och textilier som ingen längre velat ha, t.ex. herrskjortor, läderjackor, linnedukar, t-shirts… Genom innovativ manipulering av råmaterialet har vackra klänningar skapats av det värdelösa, inspirationen kommer från lekfullhet, hållbarhet, art wear och förvandling.

 Med RECOVER vill jag visa att återvinning kan vara hur roligt och färgglatt som helst. RECOVER-klänningarna är fotograferade i samarbete med fräscha finlandssvenska fotografer, make up-artister, frisörer och modeller. Från och med den 4.7 kan en del av utställningen beskådas på Biblioteket i Jakobstad. På Jakobs Dagar kommer klänningarna att visas upp i två modeshower, och efter den 18.7 kan hela utställningen beskådas på nämnda plats.

 Utställningen visar klänningarna, stora modefotografier, och överblickar även designprocessen från gammalt och oönskat, till nytt, lekfullt och användbart.  Jag står för idé, design och tillverkning. Fotografer som medverkat i projektet är Anna Franck, Pargas, Jarno Pellinen, Vasa, och Linnea Portin, Pedersöre. Till projektets genomförande har Svenska Kulturfonden och Pedersöre Kulturnämnd bidragit.

Gatstenar, läderjackor och Mango

 Jag gick på Glogatan i H:fors för ett par veckor sedan, den har ett vackert mönster. Fyrkantiga gatstenar lagda i stora cirkelformationer, inte spiraler utan cirklar av avslutade varv. Framför ögonen på mig började gatumönstret långsamt förvandlas till en klänning. Jag ringde min mamma och uppmanade ”Skynda dig ut och köp upp alla läderjackor du hittar på loppis!”. (Loppisarna uppe i Österbotten är nämligen prissatta på en mycket sakligare nivå än loppisarna i Helsingfors och Åbo.)

I cirkel lagda stenar.

 Sagt och gjort, någon vecka senare anlände lasten med läderjackor. Både loppisinköpta och donationer. (Någon hade t.o.m. donerat en och en halv strutshud, inklusive fyra benhudar, dessa förblev dock oanvända i det aktuella projektet, nyproducerade som de var.)

 I projektet RECOVER, en kollektion festklänningar som korsar lekfullhet, ekologi, konst och kläder, använder jag så långt som möjligt återvunnet material. De 7 läderjackorna, tillsammans med 3 linnedukar, är materialet till klänningen Mango. Inspirationen föddes på Glogatan med de i cirkel lagda gatstenarna. De påminde mig om byggklossar, pussel, mosaik - och lakritssnurror. Jag plussade till den djupgula färgen från mangokött, rosetter, läder och solrosor. Ur kompotten blev Mango till.

 Linnedukarna färgades gula, läderjackorna styckades i ojämna kvadrater och rektanglar på ca 10x10 cm. Sen började hopmonteringen - 3 linnedukar och 7 läderjackor blev till en magnifik balklänning.

Till kvadrater och rektanglar styckade läderjackor.

Linneduk som färgats mangogul.

 På söndag blir det photoshoot med Mango. Den utomordentligt duktiga fotografen Anna Franck står bakom kameran, och framför glänser vackra Sabina Segerström (som även står för hår och make up). Bland rekvisitan finns cupcakes, en turkos motorcykel, och en läderklädd finsk man… Dramatiskt, färgsprakande och ”överix”. På Jakobs Dagar i sommar kan man beskåda både klänningar och fotografier, dels på modevisningar, dels på utställning på biblioteket. Till dess, ett litet smakprov! 

Skissen är tecknad med blyerts och tuschpennor och slutfinish är gjord i Adobe Photoshop.CS 5.5. 

39 herrskjortor = 1 klänning

 Med 39 herrskjortor kan man göra mycket. Tillsammans väger de över 10 kg. De fyller en 100 liters säck utan problem. Vissa har rest 400 km för att landa i säcken.  De härstammar från 15 personers garderober. Och inte en endaste av skjortorna var önskad i sin aktuella form.

 Ur sin säck plockar jag upp dem, en och en. Knäpper knapparna, viker dem enligt konstens alla regler. Staplar dem på hög. Klick, de är förevigade i sin ursprungsform.

 Sen vecklar jag ut dem igen, knäpper upp alla knappar, förbereder 5 lass färgtvätt; 10,25 kg glaubersalt går åt, 27 g soda, och 187,68 g färg. Brilliant Roth bruten med Schwarz.

 Tvättmaskinen kör igång, gång på gång. Färgning, tvätt, på-tork-hängning, och så ner i säcken igen (säcken som vid det här lagen börjar bli rätt skral i handtagsfästena). 

Vi åker ner 3 våningar, jag och skjortsäcken - sen börjar slakten. Först klipps manschetter och kragar lös och staplas på hög, sedan knäpplister, läggs på rad, i kö…

 De 39 herrskjortorna kommer i slutändan att befinna sig enade i cocktailklänningen Pony. Inspireration: My Little Ponys, det mest herriga i herrskjortor, barbieattityden, muffinsar och tårtor, halsband och lakrits…

 Skjortorna har donerats till mig med anledning av projektet RECOVER (R-ECO-VER). Ett projekt där avlagda paltor förvandlas till lekfulla, färgsprakande, konstklänningar.

 Kollektionen med RECOVER-klänningar visas i Jakobstad under Jakobsdagarna 2011. Mera om projektet och visningarna inom kort. 

Om hur folkdräkten nådde presidentbalen – men inte i sin traditionella tappning

 Hösten 2009 ställdes jag inför den svåra frågan; vad skulle mitt examensarbete för formgivarexamen (YH) handla om? Efter en nyligen avslutad praktikperiod på Föreningen Brage (föreningen för finlandssvensk folkkultur – föreningen försörjandes de finlandssvenska folkdräkterna), kändes ämnet inte riktigt avslutat ännu. Min frågeställning blev; ”Hur kan jag använda folkdräkternas historiska och traditionella detaljer och snitt i något nymodigt och häpnadsväckande?”. Forskningen inleddes, en del kött på benen besatt jag redan, men mängder av lärdomar återstod. Jag ville skapa något stort och svart och fantastiskt, som visade vem jag var som designer, och i samma veva ringde min svägerska, och bad mig formge och sy hennes presidentbalsklänning till självständighetsbalen 2010. Gissa om hon blev imponerad när jag strax började väva in folkdräkterna som tema? Inget vidare. Hennes folkdräktsassociationer var ”rysliga puffärmar, alldeles för varmt ylle, och rynkor som gör att minsta tillstymmelse till figur försvinner”. Vägen till samförstånd var krokig i början. Men jag stod på mig, ville absolut att hon, och alla andra, skulle förstå och hitta all skönhet, alla underbara detaljer, alla finurligheter, allt lyx som kanske inte noteras vid första anblicken av en folkdräkt. Vi gallrade tillsammans; siden, småmönstrat, kedjor, metallknappar, bårdkjolar, de små jackorna (tröjorna), smala kantningar, kjolsäckar, hjärtsymboler och spetsar, fick vara kvar. Vi valde bort långränder, rosetter, spännen, trådknappar, snoddar, flätor, ylle, färggranna rosenmönster, fransar, rynkor och puffärmar. En bas började ta form, och snart var vi på väg, mot en unik, personlig festdräkt, med de finlandssvenska folkdräkterna som inspirationskälla, men med min och hennes tvist och önskemål.

 Examensarbetet kom att bestå av två planerade dräkter, Fantasi (en svart, fantastisk, närmast gotisk festdräkt) och Harmoni (den detaljrika gröna dräkten, min svägerskas presidentbalsklänning). Namnen är tagna direkt ur forskningsmaterialet inför examensarbetet: ”…delar av dräkterna byggdes på muntlig tradition, och 1920-talets romantiska och estetiska anda satte sina spår. Man ville åstadkomma harmoni, även om forskarna hävdade att en korrekt bakgrund var a och o, och att det ingalunda var frågan om att ”ge sig in på skapande av fantasidräkter.” (Schulman, 2006, 70-71).

 Fantasi och Harmoni. Med Fantasi översattes och förnyades de folkliga traditionerna till något stort, svart och häpnadsväckande. Harmoni åstadkom vi i samarbetet mellan mig, designern, Ann, kunden och de finlandssvenska folkdräkterna, inspirationskällan.

Fantasi
Foto: Tina (Ina) Nylund
Fotoeditering: Tina (Ina) Nylund
Modell: Sofia Holmlund
Styling: Sofia Holmlund

Harmoni
Foto: Viktor Enbacka
Fotoeditering: Tina (Ina) Nylund
Modell: Nina Snellman
Styling: Tina (Ina) Nylund

Harmoni bars av Ann Nylund (fru till Mats Nylund) på presidentens självständighetsmottagning 2010.

Schulman, M. (2006). Brages Folkdräkter – tidlösa i 100 år? Ingår i: Lönnqvist, B. (red), Bergman, A. (red) & Lindqvist, Y. (red). Brage 100 år. Arv – Förmedling - Förvandling. Helsingfors: Brage, Sektionen för folklivsforskning

Deformed heart

  För ett tag sedan fick jag ett inspirationsinfall och började brodera applikationer föreställande old school heart tattoos. Broderimetoden kallas fribroderi och görs på en vanlig symaskin. Man behöver en sybåge, ett stadigt bomullstyg med det skissade motiven, och en fribroderipressarfot (men det går lika bra med stoppningsfot), sen kör man. Länge. Hjärtat på klänningen är broderat i ungefär 1,5 timme, det har nämligen läderbotten, vilket sparar in broderandet av den största röda ytan. Ett helbroderat hjärta dröjer över 2,5 timmar att göra, och man får räkna med att bli ganska stirrig under tiden. Texten är broderad för hand med efterstygn.

 Korsetten, en riktig korsett som drar in midjan hela 10 cm, är gjord delvis i återvunnet material. Yttertyget är tryckt linne, till brakpriset 6€/m på Eurokangas i Vasa. Snörningsmetoden tipsade Ninah om, den fungerar på så vis att man helt på egen hand kan snöra ihop sig själv. Dock är det trevligt med lite hjälp när man ska ut ur korsetten, för att undvika panikattacker och att axlarna åker ur led.

 Kjolen har bomullsfoder, men är utöver det uteslutande i tyll - hela 23 meter gick det åt! Det finns två standardtyller i polyamid på marknaden, en mjuk och en hård. Prisskillnaden på dem är grym, ska tilläggas. För att få bort den hårda 2-eurostyllens spretighet duschades den färdiga kjolen med varmt vatten, två gånger krävdes det, men sen fick kjolen ett fint fall, men tyllen förlorade inte sin styvhet (vilket den gör vid maskintvätt). För att ytterligare mjuka upp den kunde man kanske tillsätta lite sköljmedel i duschandet…

Foto och editering: Ina

Modell: Sabina Segerström

Hår & make up: Sabina Segerström

Fantasybrud på photoshoot

 Ut i snön, iklädd en sommarbrudklänning… Livet som modell är ingen dans på rosor, tack och lov figurerade jag som designer (och lite som Mr Jay under själva fotandet), medan stackars Nina fick frysa.

 Platsen för photoshooten denna gång var Pedersöre, och närmare bestämt grustagen i Östensö. Arbetsteamet bestod av fyra personer, mig själv, modellen Nina, assistenten Thilda och fotografen Viktor. Därtill inkluderades vita presenningar och lakan, för att skydda klänningen från snö och fukt.

 (Ingen skadades under photoshooten, men modellen blev rejält förkyld.)

 Klänningen är densamma som på bilderna från brudmässan, beställd till ett bröllop med temat fantasy. Kjolen är uppbyggd av tusen små tyllcirklar. En efter en har de sytts fast i våningar och bildar volangkaskaderna som tonas från mörkaste mossgrönt till gräddvitt. Överdelen av klänningen består av ett stabilt korsettliv med löstagbar krage. I klänningen finns en hel del återvunnet material, bland annat gamla virkade dukar (brudens svärmormors och svärfarmors) och gamla brudslöjor. Blomrankan är gjord av tyllblommor och grönfärgat material från den virkade dukarna.

 Inspirationen till klänningen kommer från sagor, växtlighet och magi – korsat med folkliga inslag; närmare bestämt spetshjärtat på ryggen.

 Fantasybröllopet ägde rum i juli 2010. Klänningen har senare visats på Jakobs Dagar 2010 i showen ”Unika brudklänningar”, och på Brud- och festmässan i Jugendsalen 2011 (bägge happenings i Jakobstad).

Foto: Viktor Enbacka

Editering: Ina

Modell: Nina Snellman

Styling: Ina

Tatueringar, traditioner och fantasy på bröllopsmässan

Bröllopsmässan i Jakobstad kändes mindre än tidigare års. Klänningarna från Deformed by Ina fick positivt bemötande och kunde också ses i lokaltidningen ÖT idag i artikeln ”Allt för den stora dagen”.

 Studerande kulturmontörer stod bakom fixandet av modeshowen, och de hade verkligen lyckats bra med Deformed-modellerna. De folkdräktsinspirerade dräkterna Fantasi (examensarbetet) och Harmoni (Anns självständighetsbalklänning) fick bägge modeller som var tatuerade från axel till handled – något som passade ypperligt, otroligt, med tanke på de urgamla traditionerna som dräkterna bygger på.

 Ekologisk och kulturell hållbarhet, återbruk och folklig inspiration presenterades som företagets nyckelord. Ekobröllop och återbruk känns hett och rätt, så på ett möte med en blivande februaribrud, tidigare ikväll, bad jag henne söka igenom släktens gamla hantverk och spetsar. I dagarna ska jag skicka tygprover på återvunnet material åt en oktoberbrud.

 I brudklänningen Fantasy Bride återfinns gamla virkade dukar som tillhört släktingar till brudparet, dukarna har färgats och omarbetats och fungerar numera som detaljer i den gröna rankan. Också gamla brudslöjor kan spåras i dekorationerna på klänningen. 

Brudgummens dräkt har återanvänt material bland annat i kragen, läderdetaljerna kommer från gamla läderplagg, och både ben- och armpansar är tillverkade av restmaterial från ett företag som tillverkar dykardräkter. 

Modellerna Amanda och Tony var lika bedårande som fantasy-brudpar, som brudparet själva var i somras. Sunds Trädgård matchade blomstren perfekt med klänningen och Salon Henna hade gjort en delikat brudfrisyr, mycket lik ”originalet”. 

Bröllopsmässa

 Imorgon (söndag 6.3) är det dags för den årliga bröllopsmässan i Jakobstad. Kika in på jugendsalen på bröllops- och modevisningarna för att se några av mina skapelser! 

En av klänningarna som kommer att visas på mässan.
(Foto Anders Wingren/Photomoment, brudpar Heidi & Björn)

Photoshoot med folkliga fuxiakappan

 Ooh, dessa photoshoots! Man önskar verkligen man hade en mer variabel studio till hands - för det första, en snabbtänkt assistent - för det andra, och en förmåga att kunna andas och fotografera samtidigt, för det tredje (slutar av reflex att andas för att inte flåsa ner displayen).

 Men, man kan också vara glad över att man har en studio alls (Novias Åbo-studio), utmärkta modeller som ställer upp, och att i alla fall något sitter kvar av fotostudierna, även om det är basics.

 Så varsågoda och spana in förverkligandet och förevigandet av den folkdräktsinspirerade kappan som omdiskuteras i inlägget Kappor.

Modell: Sabina.

Foto och editering: Ina

Kamera: Canon Eos D50

Läderknappar, spetsdetaljer, fårbogsärm.

Knälång, mycket vidd, skärp i midjan.

En skymt av kattunfodret.

Läderrosett, veck, litet ryggstycke med
bakåtflyttade sido- och axelsömmar.

Detaljer ur ett vardagsrum

Några bevis på genomförd renovering och pimpning av vardagsrummet. Ytterligare finns i planerna att flytta den stora orangea tavlan till den lila väggen, ovan byrån, och på tavlans plats istället införa en enorm affisch, i lila såklart, med medaljongmönster eller svarta snirklar på annat vis. Detta skulle tona ner brunheten hos den bruna väggen och göra rummet i sin helhet mer lila. 

"Katter är våra dagars totems" (ur Igelkottens elegans, M. Barbery). Karaffen är från Retro, en julklapp till min man som en vacker dag ska uppbevara coqnac i den. Masken är från H:fors, den var i begynnelsen rödvit, men sprack i lasyren, därav restaureringen.

Ljus och vackra böcker - fantastiska inredningsdetaljer.
Notera även glansrandningen i den lila väggfärgen.

Sameer bland lila kuddar. Notera tazzeln till vänster. Svarta sofftyget är enstex, funkar riktigt bra tillsammans med katthår, lite elektriskt är det, men superlätt att rengöra i jämförelse med tidigare beprövade 100%-bomullskvaliteter. Dock blir det fula klorepor.

Den beslutsamma men mobbade rävfamiljen, från Ikea, sitter i den evigt kameleonterande fåtöljen, en gammal vän från 70-80-talet. Fåtöljen var i begynnelsen gråblå med mångfärgade prickar och träfärgade armstöd. Sen blev den neonrosa, lurvig och kompakt med fåtöljarmstöd, senare orange-brun-vit-vågmönstrad i 70-talstyg, med orignalarmstöd, och nu är den lila med svarta armstöd. Tyget är från Ikea, det var egentligen vitt men har färgats i rätt kulör.

Sixxx och den virkade filten som mor gjort. Enfärgade mormorsrutor med svarta sömmar. 

Den minipumpaliknande vasen kommer, hör och häpna, från Halpa-Halli. Vardagsrumsbordet har fiskmönstrad yta, tyg från Jätti-Rätti. 

Lasse Åberg i silverram gör sig utmärkt mot lila bakgrund.
I förgrunden en av tre lyktor, som snart måste bli fler.

Favoritbyrån, inhandlad på Citymarket för sisådär 10 år sedan. Den fanns i vitt och rött, och jag slogs och svor den gången för att få den sista röda - men den var inte till salu, eftersom den var ett utställningsobjekt - istället skulle de slänga bort den. Vilken tur att de var envisa och vägrade sälja den röda till mej, den skulle ju inte alls ha passat in nu! 

Vyn från datahörnet. Underbara lila vägg!

Vyn från ingången till vardagsrummet. Expedit har bytt placering och vinkling, men är fortfarande till en tredjedel tätad med pocketböcker. Bakom finns datahörna i ommöblerad tappning. 

Det är alltså denna orangea tavla (en akryltolkning av förlovningsfotografiet) som borde flyttas, och ersättas med mer lila konst. Katten på bordet är förvirrad och yr. Lampan i hörnet har ny skärm, och kattklösställningen har överklätts i vitt konstläder.

Orange blev lila

Vid en ungefärlig räkning kom vi fram til att vi har haft den våldsamt orangea vardagsrumsväggen i över tre år nu (innan dess var den vittapetserad, vilket var värre), och jag har varit less på den i typ ett. Nu är den delikat - lila i sin mest ambitiösa form – och det har uppskattats av samtliga fyra inneboende, till skillnad från när väggen gick från vit till orange. Den bleka, och ack så sköra, katten Sixxxten var instängd i sovrummet den gången, för att inte befläckas under målningsproceduren. Intet ont anandes vandrade han lojt mot vardagsrummet när väggen var dammtorr (och illorange). Han tvärnitade mitt i ett steg, anade något våldsamt i vänster ögonvrå… Så stirrade han tvärt på väggen, och i den blicken fanns det minsann pur förfäran, han tycktes aldrig ha sett något mera chockerande och fruktansvärt fult. Men, denna gång reagerade han mildare, vilket måste tyda på att lila är en större favoritfärg än orange. Och jag håller med honom.

 Här är några bilder från själva målningskvällen. 

Väggfärgen innan renoveringen.

Motsatta, bruna vägg, och soffan som sjunger
 "It's another Tequila Sunrise", tillverkad
i svärmors gamla bomullsdraperi från 70-talet. 

De första penseldragen komplementfärg. 

Den orangea färgen har svårt att släppa taget, hela
tre lager färg gick det åt för att täcka den.

Glansränderna kräver noggrann vattenpassning,
mätning och tejpning. Tack och lov att det finns
händiga, hjälpsamma, golvnära väninnor.

Tejpen avlägsnas, och vi hoppas innerligt att ränderna
i glansskillnad ska förbli lika perfekta när färgen torkat.

Lila

 Det finns förmodligen en åkomma som kallas renoveringsmani. Sedan vi flyttade in i nuvarande lokal (2:a på 54 kvadrat), för sisådär fyra och ett halft år sedan, har köket, hallen och badrummet målats en gång var, sovrummet tre gånger och vardagsrummet tapetserats en gång och målats en – och numera två gånger.

 Det var ett besök i Stockholm i höstas som orsakade denna vilda instinkt hävdande att det är dags att förnya sig. På det utmärkt välsorterade varuhuset Pub ramlade jag nämligen över ett alldeles delikat inrett rum, det var, i sin mest späckade form, kort och gott - LILA. Väggar, möbler, gardiner, mattor, tavlor, småkrafs, ja allt, allt var lila. Habegär!

 Medels mäkta inställsam övertalning, och ett löfte om att vissa inte behöver engagera sig det minsta i själva verksamheten, lyckades jag snirkla till mig min mans, om inte glada och förväntansfulla, så åtminstone enbart småmuttrande, medgivande.

 Fruktansvärda färgpriser, fann jag att man har här i Åbo, men RTV valdes ut som inköpsplats eftersom de tillhandahåller Teknos färger, Teknos har nämligen ett mycket bredare kulörutbud än Tikkurila. Mannen fick vara med och avgöra mellan fyra nyanser, och såhär i efterhand kan jag säga att jag inte kunde ha valt bättre själv. Det blev tre liter matt mörklila, Teknos Trend 7, färgkod NCS S 5040-R40B, och en liter blank färg i samma nyans, av Tikkurilas märke Luja, för det var det enda som lämpade sig i glansighet. Två goda vänner inkallades som hantlangare, och efter en hel del möbelfösande, penslande, rollande och, framförallt, tejpande, mätande och vattenpassande, är den tidigare så våldsamt orangea fondväggen, på 5,3 x 2,5 meter, LILA. Och den är inte bara lila, den är, precis som jag ville ha den, bredrandig med ränder i exakt samma kulör men med en uppenbar glansskillnad - ett gammalt tips från Äntligen Hemma, anno 1996 ungefär.

 Men enbart målning räcker ej, med Corel Draw gjorde jag en noggrann planskiss över rummet och alla möbler, och testade mig fram till det mest lämpade möbleringssättet som ändå synbarligen skiljer sig från hur det var före. Det är ju viktigt att förändringar är påtagliga, så man verkligen upplever renoveringsruset. Slutligen några gröna växter, som alltid gör otroligt mycket för trivseln, snygga, kulturella böcker på synliga ställen, och ny klädsel på alla textila möbler. Jag hade hoppats hitta ett lila enstextyg till soffan, det verkade nämligen logiskt att enstex skulle vara motståndskraftig mot kattklor, och inte dra åt sig alltför mycket hår, i och med att det är blankt. Men något motsvarande tyg visade sig inte existera i hela landet, tygmonopolen Eurokangas meddelade att de inte har något sådant i någon butik alls, och ej heller förmånliga Jätti-Rätti stod till tjänst. Därav blev soffan svart.

 Bilder från vardagsrummet kommer inom kort, men här är dock inspirationsbilden jag knäppte på Pub i Stockholm.