Svinig design

All form av skapande är på sätt eller annat konst/design. Därför passar det sig visst att skriva ett inlägg om marsipangrisar. 

 Efter en del forskning kring marsipangrisens standardutseende (återfanns ej), marsipangrisens mera udda utseenden (återfanns åtskilliga), och, om än motvilligt, även kring marsipangrisens mera opassande utformningar (som bebisar och lösa kroppsdelar), beslöt jag mig får att inspireras av min brors favoritsvin Wagner inför årets marsipangrisproduktion. Mamman hade lämpligen en förpackning rosa marsipan liggandes, liksom övriga basråvaror jag använde mig av.

 Grisförebilden ifråga har en stinner ölmage, särdeles smala ben och armar, enorma mandelformade öron med veck, stora ögonvitor med små pupiller, ett kraftigt tryne, och en brunsvart kortbyxa med hög midja. Med denna basinfo inleddes produktionen. Själva kroppen (inkl. tryne) modellerades i en del, öron och andra extremiteter separata. Arbetsredskapen omfattade två händer och en tandpetare. Det mest lämpliga materialet till ögonvitor, beslöt jag, är ordinarieglasyr; dvs. sådan man enkelt rör ihop av ett par matskedar florsocker och några droppar vatten. Medelst hemmagjord plastpåssprits sattes ögonvitorna på plats. En del av mina grisar har byxor, vilka jag fick till genom att doppa grisarna i smält mörkchoklad utspädd med lite grädde, samma material använde jag senare till de påspritsade pupillerna. De byxlösa grisarna är också chokladdoppade, de kan tänkas ligga i gyttja, om man önskar orsak och motivering. Benen på byxgrisarna satte jag på plats direkt efter doppet i choklad, så fungerar den även som lim.

 Efter grisproduktionen (och efter att jag i all hast också gjorde fyra andra sorters julgodis) pyntade jag mammans hus med några stämningsfulla nejliksapelsiner – de ger god doft och är vackra på klassiskt gammaldags vis.

Elva designmarsipangrisar inspirerade av svinet Wagner väntar med fasa på julens grisfrosseri. 

Kappor

Såg en underbar barnkappa på tåget mellan iskalla Tampere och Bennäs igår. En typ åttaårig tjej iklädd lila yllekappa i fiskbensmönster, den var skuren i midjan, hade knäppning mitt fram upptill medan den knälånga, ballongformade nedre delen hade dold knäppning. Underbart att se ett barnplagg som är gjort för att vara SNYGGT och inte enbart för att vara bekvämt och värmande (även om det naturligtvis också är avgörande egenskaper). Mamman hade en delikat mörkbrun pälskappa.

 Och på tal om kappor är jag mitt uppe i kappsömnad. Det berör en kappa som fick sin form rent mentalt på en bussresa mellan Helsingfors och Esbo förra hösten, men först nu har jag haft tillfälle att förverkliga den. Det dovt fuxiafärgade ylletyget hittade jag på Eurokangas för ynka 9,90€/m! Modellen är, naturligtvis, inspirerad av de finlandssvenska folkdräkterna; knälång, skuren i midjan, klockad framdel, veckad bakdel. Ett svart läderskärp med en stor rosett i ryggen. Överdelens mönster enligt principen som används i folkdräkterna, d.v.s. ingen sidsöm, mycket litet bakstycke och böjda ryggsömmar. Stående krage, en dekoration i spets framtill som efterliknar folkdräktslivstyckenas djupa rundade urringningar. Knäpplist med läderklädda knappar mitt fram och stora påsydda fickor inspirerade av kjolsäckarna. Ärmar med puff upptill (i enlighet med folkdräktsskjortorna), en version på snörning runt överarmen och sen smala ärmar, i mönsterkonstruktion i enlighet med folkdräkternas tröjor. De är så knepigt gjorda nämligen, att man helt sonika har nålat ett tygstycke under armen och sen ett ovanpå för att få fram ärmens form. Det ger en rätt så böjd välsittande och bekväm tvåsömsärm.

 Kappan är upptill fodrad med ett vitt tunt bomullstyg (en gammal UFF-loppisblus ursprungligen från Lindex) med skirt rosen- och spetstryck – påminnande om de folkliga kattunerna. Gällande fodringen syr jag delvis enligt folkdräktsprincip, t.ex. är fodret fastsytt i rygg- och axelsömmar.

 För tillfället sitter jag inne med flera folkliga kappidéer, bland annat en röd kappa i delvis återvunnet material, och stickat norgemönster som ok. Vi ska se när den kan förverkligas…


Skissen är gjord i Adobe Photoshop CS5.

Såhär i efterhand

Självständighetsdagen och presidentbalen kom och gick. Hela fem gånger blev jag omnämnd på svenska Yle, hela noll på finska. Även Yrkeshögskolan Novia fick en skopa publicitet, vilket ju känns som en frisk fläkt, vanligen är det allenast Aalto som nämns i designsammanhang här i landet.

 Nöjet var på min sida, måste jag säga, när jag medelst de noggrant utvalda vännerna skålade i tvenne sorters skumpor. Nervositeten beslöjade mig, men avtog litegrann efter första klänningens intågande. Det var Ann som var först ut av de mina. Svenska Yle hade dock en lite olycklig kameravinkel, och endast övre delen av dräkten syntes. Men Ann strålade i sin gröna dräkt och sitt nya hår! Jag omtalades som politikerns lillasyster – det lät mycket yngre än jag känner mig! Från finska Yle syntes Anns klänning i sin helhet, beskåda den här på 01.09.20.

 Sen kom Astrid, ståtlig som få, och hennes klänning var faktiskt den enda som omtalades bland alla de gästerna som kom in från ”andra sidan”! Ett sakfel hos den sakkunniga snackaren dock, hon påstod nämligen att livet på Astrids klänning var likadant som på Kronprinsessan Victorias brudklänning, men så är det ju inte. Det är endast båtkragen som är inspirerad av nämnda klänning. Beskåda Astrids ingång här, på 00.08.35, finska Yle. På 01.24.24 kan man se henne dansa bakom Tarja Halonens intervju.

 Överlag är jag nöjd som en sparv på en kärv; det skulle ha varit roligt att bli omnämnd även på finska hållet, men… lite kändisskap i taget, verkar vara vad som gäller. Och vem trodde att jag skulle ”äntra presidentbalen den politiska vägen”!?

Några modellbilder på Anns klänning har jag inte i detta skede, men det ska skaffas snarast tillfälle ges. Astrids klänning fotograferade jag på Sabina Segerström, som även står bakom hår och make up. Lägg märke till ankarknapparna baktill på livet, en detalj inspirerad av de finlandssvenska manliga folkdräkterna. 

Dagens utvik

På Yle-areena kan man, om man missade att titta på FST5:s Närbild ikväll, i efterhand kolla in mitt senaste utvik. Inslaget var förvånande långt! Jag hoppas bara, även om de inte specificerades, att folk förstår att klänningen var halvfärdig i inslaget… Men imorgon, då får man se den helfärdiga versionen.

 Och inför morgondagens presidentbalsklänningsfireri; skumpan är inhandlad, menyn planerad, och de noggrant utvalda gästerna inbjudna. Städning, lite råvarushopping och tillredning av buffén återstår. Samt att byta ut soffbordets nuvarande bordsskivedekoration, bestående av 32 orangeaktiga drinkunderlag, till ett fräscht vitt tyg - med Blandad Fisk-mönster, dagen till ära!

Menyn, var så vänliga!

Då var det klart.

För två och en halv vecka sedan kunde jag ha svurit på att denhär dagen aldrig skulle komma – men nu är den här: BÅDA PRESIDENTBALSKLÄNNINGARNA ÄR KLARA!

Eftersom autopiloten slog på vid ovannämnda tillfälle, har inga äkta känslor infunnit sig ännu, men jag antar att det känns festligare när man i goda vänners lag, medelst ett skumpaglas i högsta hugg, den 6.12 firar att man har två av sina balklänningar på den största och finaste festen i hela landet (och så lite självständighet då).

Har under dagen blivit intervjuad och plåtad av ÖT, mejlat svenska YLE angående kontaktuppgifter till årets snackare, och i övrigt ätit allt för mycket GI-knäcke. Hoppeligen kommer det bilder av bägge klänningarna på ÖT innan måndag, för de som är nyfikna, men som ett litet smakprov; skorna till Anns dräkt. Ann har ju den goda smaken att älska helheter, och hennes dräkt inkluderar således även skor.  Skor med sidenhjärtan och guldkedjor, skvallrandes om detaljrikedomen i resten av dräkten…

Jag tror nog att jag känner mig lite glad och nöjd ändå.