All form av skapande är på sätt eller annat konst/design. Därför passar det sig visst att skriva ett inlägg om marsipangrisar.
Efter en del forskning kring marsipangrisens standardutseende (återfanns ej), marsipangrisens mera udda utseenden (återfanns åtskilliga), och, om än motvilligt, även kring marsipangrisens mera opassande utformningar (som bebisar och lösa kroppsdelar), beslöt jag mig får att inspireras av min brors favoritsvin Wagner inför årets marsipangrisproduktion. Mamman hade lämpligen en förpackning rosa marsipan liggandes, liksom övriga basråvaror jag använde mig av.
Grisförebilden ifråga har en stinner ölmage, särdeles smala ben och armar, enorma mandelformade öron med veck, stora ögonvitor med små pupiller, ett kraftigt tryne, och en brunsvart kortbyxa med hög midja. Med denna basinfo inleddes produktionen. Själva kroppen (inkl. tryne) modellerades i en del, öron och andra extremiteter separata. Arbetsredskapen omfattade två händer och en tandpetare. Det mest lämpliga materialet till ögonvitor, beslöt jag, är ordinarieglasyr; dvs. sådan man enkelt rör ihop av ett par matskedar florsocker och några droppar vatten. Medelst hemmagjord plastpåssprits sattes ögonvitorna på plats. En del av mina grisar har byxor, vilka jag fick till genom att doppa grisarna i smält mörkchoklad utspädd med lite grädde, samma material använde jag senare till de påspritsade pupillerna. De byxlösa grisarna är också chokladdoppade, de kan tänkas ligga i gyttja, om man önskar orsak och motivering. Benen på byxgrisarna satte jag på plats direkt efter doppet i choklad, så fungerar den även som lim.
Efter grisproduktionen (och efter att jag i all hast också gjorde fyra andra sorters julgodis) pyntade jag mammans hus med några stämningsfulla nejliksapelsiner – de ger god doft och är vackra på klassiskt gammaldags vis.
Elva designmarsipangrisar inspirerade av svinet Wagner väntar med fasa på julens grisfrosseri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar